Innovation kräver modet att göra fel
Härom veckan träffade jag en tidigare kund och projektkollega över en lunch. Vårt samtal inleds i vanlig ordning med en kort uppdatering, för att sedan utvecklas till en intressant diskussion om styrning, ledarskap och verksamhetsutveckling. Mitt lunchsällskap berättar om en gradvis förändring i hennes organisation som kan sammanfattas så här: ”Tidigare när jag lyfte upp en idé eller fråga så fick jag en fråga tillbaka – Hur tänker du? Idag är svaret istället – Jag tycker att… eller så här ska vi göra”.
Mitt lunchsällskap sätter fingret på en tendens som jag dessvärre stöter på av allt för ofta i organisationer som jag möter. Den handlar om brist på tillit och/eller oförmåga att ta tillvara den fulla utvecklingskraften hos medarbetarna. Detta är särskilt oroande eftersom vad verkligheten kräver är det precis motsatta. Tiden då cheferna var de som satt inne med alla svaren är sedan länge förbi och några trögrörliga processer finns det inte utrymme för i dagens föränderliga och komplexa verklighet. Vi behöver därför ännu mer av tillit och fler som aktivt bidrar med sina tankar, erfarenheter och kompetenser – och som inte minst har befogenheten att fatta beslut. För att få till stånd innovation och utveckling krävs därför miljöer som uppmuntrar sökande efter nya vägar. Vägar som ingen på förhand exakt kan veta vart de leder.
Tyvärr tror jag att den allt hårdare medierapporteringen, med oproportionerligt fokus på vem som har ”gjort fel” och förenklade sanningar som gemene man kan ta till sig, bidrar negativt till utvecklingsklimatet. I ett samhälle där vi lägger all kraft på att inte ”göra fel” finns ingen energi och engagemang kvar till att testa nya lösningar. Håller vi i vår kontrolliver på att skapa rädda människor och organisationer? Organisationer som tvärtom behöver vara fulla av kreativitet, kraft och mod för att vara med och bygga ett konkurrenskraftigt Sverige.
Kanske är det vi ser ett symptom på hur vi stretar emot en allt mer komplex och föränderlig verklighet som vi inte riktigt vill acceptera. Enligt förändringsteorin kallas detta tillstånd för censur. I så fall hoppas jag att vi snart kan ta oss vidare för att finna inspiration och förnyelse.
Väcker dessa funderingar intresse? I så fall rekommenderar jag att stifta bekantskap med nätverket Beyond Budgeting Roundtable (www.bbrt.org). Det är ett internationellt nätverk med organisationer som delar erfarenheter, diskuterar och tillsammans strävar efter att utveckla dagens och morgondagens styr- och ledningsmodeller. Ekan Management är representant för nätverket i Sverige. I februari bjuder vi in till informationsträffar i Stockholm och Göteborg. Varmt välkommen! https://www.ekan.com/valkommen-beyond-budgeting/