Den traditionella synen på styrning en modern faktoid
Jag sticker antagligen ut hakan när jag påstår att den traditionella synen på styrning inte är något annat än en modern faktoid. I managementlitteratur och forskningsartiklar går t ex att läsa: ”De flesta företag kan inte motivera ett så kraftigt normbrott som övergivandet av budgeteringen skulle innebära. Vi kan således konstatera att budgetstyrningen har kommit för att stanna.” I tidskriften Management Accounting Research står: ”Overall, we find for the majority of firms that budgets continue to be used for control purposes and are perceived to be value-added.” Många liknande påståenden finns att läsa, men listan blir för lång i detta sammanhang.
Jag konstaterar dock att slutsatsen från akademin många gånger är att traditionell budgetering är nödvändigt och ett viktigt styrmedel – eftersom de flesta företag fortfarande använder budgetering som ett av sina viktigaste styrmedel. De främsta förespråkarna för den här synen på den traditionella budgetstyrningen finns inte bara i akademin utan även bland de företag som ännu inte har moderniserat sin syn på styrning. Samtidigt möter jag allt oftare företag som överger den traditionella budgeten som styrmedel till förmån för något annat, mer anpassat till omvärldens dynamik och respektive företags affärsrytm.
Det hela påminner mycket om en känd faktoid på medeltiden, nämligen uppfattningen om jorden som platt och universums mittpunkt. Den främsta förespråkaren för denna geocentriska världsbild var den katolska kyrkan. Det fanns en slags kyrklig doktrin som det var bäst att följa. Enligt bibeln placerade Gud Jorden och människan i centrum. Det är förståeligt att prästerna blev förargade när vissa astronomer kom med sina kätterska irrläror om att Jorden i själva verket inte alls var universums mittpunkt, utan att den roterade runt solen precis som övriga planeter.
På samma sätt kan det vara förståeligt att akademins lärda blir förargade när vissa praktiker och managementkonsulter kommer med påståenden om att traditionell styrning, med budgeten i centrum, inte behövs utan är ett onödigt ont. Det finns andra hjälpteorier som gör att vi kan styra bortom den årliga budgetens prestationsfälla, vilket bevisats av bland annat Handelsbanken, Schneider Electric, Coloplast, Statoil med flera.
På hundra år förändrade Columbus, Kopernikus, Brahe och Galilei med flera, människornas uppfattning om hela universum. För katolicismen tog det fyra gånger så lång tid. Just nu söker allt fler företag, utöver ovan nämnda, nya lösningar för att styra sin verksamhet bortom den traditionella budgetstyrningen på ungefär samma sätt som dåtidens vetenskapsmän sökte svar på jordens och universums tillstånd och rörelser.
Om den traditionella synen på styrning är en modern faktoid – kommer det ta fyra gånger så lång tid för akademin att förändra sin syn i frågan även denna gång, eller går också det snabbare i dagens föränderliga värld?